Min Vän




Idag
har jag varit hos Nathalie en sväng och hjälpt henna att packa. Eller rättare sagt hon har packat och jag har tvingat henne att ta ur saker. Det gjorde riktigt ont i mitt hjäärta att sitta där, inte för att hon ska åka bort ett år (det går fort hon kommer hem innan man fattat att det gårr ett år) Det som gjorde mig så ont var att hon behövde lämna Så många skor hemma. Vilken smärta, jag känner med dig gumman. Vet att det var svåra beslut...
Nog, sen var vi ute och åt lunch ihop. Mysigt. Pratade en del men satt för ovanlighetens skull ganska tysta. Båda har mycket att tänka på var och en på sitt håll så det behövde inte sägas mycket, och inga tårar, vi säger bara hej så länge ju. Får inte bli nått jobbigt att hon åker. Hon ska ju på äventyr=)
Så det vet du Gumman, Jag älskar dig och jag kommer att sakna dig varje dag som går.. Men du är snart hemma igen och då ska vi berätta rövarhistorier för varandra!!!

Nu är Markus på träning så jag täänkte att jag skulle ta mig en promenad. Vet ju inte hur många fina kvällar det är kvar nu innan regn och rusk, för att inte tala om snö.. *brrrr*
  Imorgon ska jag iväg på kurs, ser verkligen fram emot detta. Kula att mamma och Linnéa oxå ska gå den, blir ju en regelbunden träff i månaden. Skit kul!

Tack och hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0