Rent Hat och Förakt

Detta är svårt, väldigt svårt, jag har inte kunnat prata om mina sorger och bekymmer. Däremot har jag lätt för att skriva. Och det tänker jag göra. Jag måste få skriva detta så att det finns för folk att läsa. Då jag behöver säga det högt utan att skämmas väljer jag att skriva här. Jag blottar min själ, för jag vet, att jag inte är den som borde skämmas.

Det jag vill skriva om är hat och förakt.
Två väldigt starka ord.
Vi har väl alla sagt att vi hatar någon, en del av oss har sagt att dom föraktar någon.
Jag har sagt det förut, men först nu vet jag vad det betyder, nu vet jag att jag inte menat det många gånger förut.
För den känsla som dykt upp i mitt hjärta är rent och skärt Hat.
   Det finns en anledning till att jag inte kommer att nämna namn i detta, pga det inte skall kunna användas emot mig.

Det som bubblar i mig, dag och natt, som ständigt gör sig påmint är ett hat emot Honom. Jag kan inte på något vis förstå hur Du fungerar. Att du gjort, och fortfarande gör mig så illa.
Det var egentligen först när jag sa ifrån och berättade som jag förstod hur ont du faktiskt har gjort mig, hur du fortsätter att behandla mig. Efter alla dessa år tycks du inte vilja ge upp din ideé om att  göra mitt liv till ett rent helvete.
 Den tid vi hade en relation började bra. Du var en fin människa, du hade bara hamnat snett. Du kunde inte rå för hur din situation såg ut. Jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa dig, och jag lyckades under en kort tid.
  Men det sätt du behandlade mig efter ett tag kan inte ursäktas. Du kan inte skylla på att du hade det svårt, att du inte valde själv att må dåligt. Givetvis kunde du inte styra över det du råkat ut för, hur din familjs liv blev. Men du valde att göra mig illa. Inte någon annan, och det får du stå för, alltid. Där finns inga ursäkter. Inte någon.
 Du gjorde mig illa båda fysiskt och psykiskt.
Det värsta var de ord du valde att säga till mig. Graden på kränkning går över alla toppar.
Det helvete du ställde till i mitt hjärta och hjärna har fortfarande inte läkt. Vet du det? Vet du hur illa du gjort mig. Hur dåligt jag mått, hur sjuk jag har varit?
Du har inte varit med när jag har fallit och inte kunnat resa mig upp, det var itne du som fick plocka upp det som fanns kvar av mig.

Du var inte med när mitt liv försvan, när jag inte ens orkade andas.
Du har inte varit med alla kvällar jag har gråtit så att ögonen blivit röda och jag somnat av utmattning.
Du ser inte hur jag ständigt ser mig om för att bli trygg.
Du drömmer inte mina mardrömmar.
Du har inte sett mitt hjärta blöda.
Du har inte hört hur min själ gråter.

Allt har inte varit ditt fel, men du har byggt på det självhat jag fortfarande tvingas jobba på. Varje dag försöker jag säga till mig; "Du är vacker, Du är värdig ett liv, Du räcker till"
 Alla dessa saker sa du att jag inte var.
Jag var inte värd att andas samma luft som alla andra människor,
 Jag var något som ingen någonsin skulle kunna älska,
 jag var motbjudande...
  Trots att jag gått vidare med mitt liv sedan jag kände dig finns allt du sagt och gjort kvar. Det har blivit sår som aldrig riktigt läkt, som ständigt rivs upp igen.

Och du har aldrig behövt betala för det. När jag efter många år bestämde mig för att förlåta, gjorde du det igen.
Du förnedrade och kränkte mig offentligt, på värsta tänkbara sätt. Än idag.. 
Hur kan du med det?
Vad driver dig?
Har du ingen själ?

När detta sista slag kom brast det. Jag samlade styrka och tog mig mod att säga STOPP!
Även om detta kanske inte kommer att beröra dig så har det gjort mig gott i själen. Jag har äntligen vågat stå upp för mig själv och visat att ingen trampar på mig. Inte ens Du
Jag kan bara hoppas att du får ordning på ditt liv, att du kommer till insikt med vad du gjort, det räcker för mig, jag önskar dig inte ens något ont. Bara du vaknar och förstår vad du gjort så kommer du att lida så länge du lever. Och det räcker, att sanningen kommer ikapp dig. Det är min önskan, mitt hopp.

Just nu har jag ingenting mer att säga, det finns så mycket. Men detta är en början, för det finns ännu inget slut. Men jag vet att jag kommer att få mitt avslut på detta. Och jag kommer vinna,
Jag orkar leva med mitt trasiga hjärta och min misshandlade själ tack vare en grupp underbara människor,
Min familj. Ni gör mitt liv. Ni plockar upp mig när jag faller,
Ni blundar inte när ni ser att jag har ont,
Ni torkar mina tårar och säger att jag är vacker, både på in- och utsidan.
Jag älskar er så otroligt mycket.
Ni har gjort mig till en bra människa, med er klarar jag allt!
Jag älskar Er!


  JAG LEVER!!!

Jag Lever!!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0