inte hunnit

Nu har jag inte skrivit en rad på evigheter.. varit superstressad och sjuk gånger tusen känns det som!
Sista omgången blev ju mindre bra, jag vill aldrig mer ligga på sjukhus, helt färdig efter denna vistelse.. Man förstår inte hur mycket man uppskattar sitt hem förän man inte kan leva i det.
De dagarna saknade jag min säng, så otroligt mycket, att ha en katt på magen när jag skulle sova, att vakna och se mannen jag älskar ligga bredvid mig. Det är sådant man tar för givet, men vad jag uppskattar det just nu!
Har fått i mig fast föda idag, riktigt stolt!! Detta blev en bra start på viktnedgången hoppas jag =) haha
Funderade på att fråga om man kunde få med sig lite dropp hem så att man kan forstätta gå ner i vikt utan att behöva göra något men kom fram till att det inte är en så god ide iaf..
Dom kom alltså inte på vad det var för fel på mig, känns lite obehagligt, men jag försöker att inte tänka på det, jag blir ju bättre och jag hoppas bara att jag aldrig mer behöver uppleva detta, jag trodde ärligt talat att jag skulle dö. Jag bara väntade på det.. fy fan, låter kanske mesigt men det va så.. fruktansvärt! smärtan, febern.. fyyya..
Vill oxå ge ALLT RIS till avc i Borås! Jag har aldrig blivit så illa bemött inom vården, det är under all kritik. Jag får inte alls ihop det, hur man kan behandla en människa så som helt och hållet ger sig åt dem, när man ber om hjälp för att man inte klarar sig själv. När man knappt kan stå upp på benen när smärtan är så ihärdig och när kroppstemperaturen har stigit från 36.0 till 40.0 grader förstår jag inte hur man kan bemöta en människa med den attityden. "Ta en kölapp" "ja dom har ringt och sagt att det är akut men alla måste faktiskt ta en lapp" "ja men sitta borde du väl kunna klara av"
Att behöva vänta i fyra timmar skrikande på ett rum innan man får någon smärtlindring eller febernedsättande medicin trots att man om och om igen ber om det är fruktansvärt!
Fy fan! och den svenska sjukvården ska vara bra?? HA Isf drar Borås ner den statistiken för hela landet!

Vill dock ge Rosor i mängder till personalen på KAVA (kirurgiska akutvårdsavdelningen) där jag fick ligga fyra dagar. Tack till de läkare som lyssnade, frågade och tog till sig det jag sa och såg mig som både patient och person. Tack till sköterskorna som brydde sig. Tack till undersköterskorna som pysslade om mig och såg till att jag hade allt jag behövde.
Tack igen till de läkare som gav mig något trevligt att se på under vistelsen ;o) hehe


Kommentarer
Postat av: Bossan

Han va söt som socker...Det kan jag skriva under på

2009-12-09 @ 17:11:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0