Emelie

Vem har sagt att kärlek inte kan vara en dans på rosor? Jag tycker definitivt att det är det, precis som livet, en dans på den vackraste mest väldoftande ros, men Glöm inte att alla rosor har e stjälk, full av vassa taggar.
Vad vore lycka om vi aldrig känt sorg eller fötvivlan. Hur vet vi att vårat hjärta är helt om det aldrig varit krossat?
Jag har ofta tänkt på vilket som är värst i slutet av ett förhållande, att vara den som blir lämnad gråtandes, eller att få någon att falla i tårar och sedan vända sig om och gå.
För min del är det sistnämnda det värsta, att göra någon annan illa för sitt eget välbefinnande.. Men hur rättvist är det att spela lycklig med någon som älskar dig? Jag skulle inte vilja vara den som tror sig vara älskad men i själva verket blir älskad pga rädsla att såra.
Smärta är en nödvändig näring i livet, jag menar inte att jag är stålkvinna och tar mina motgångar med en klackspark. Men det finns en klok kvinna i mitt liv som jag tilltalar som Mamma, hon har lärt mig att motgångar och felsteg, stärker och lär. Det är det värsta man kan få höra när man tycker att livet är lika med ett tuggummi som fastnat i en intorkad hundbajs under skon, men så rätt det är egentligen. Jag har lärt mig mycket på mina snart 21år, främst genom alla mina motgångar. Det som inte dödar det stärker.