"Har du inget bruk för min fattiga själ?"
"Hela min själ har jag knutit till en tanke,
hårt, hårt, så jag känner den med handen,
hela min själ har jag slungat genom luften långt bort till dig.
Ser du den ligga som en stjärnsten fallen, ännu efter flykten glödande i sanden,
vandrar du förbi den i din svingande rytm,
så tänker du nog inte på mig.
Hela min själ har jag knutit till en tanke,
hela min själ ligger tung för dina fötter.
Själv är jag så tom, så det svider och värker.
Du, du min vän!
Märker du inte , eller vill du inte märka
tinget som är ryckt från sina skälvande rötter?
Har du inget bruk för min fattiga själ?
Är jag bara i vägen igen?"
Karin Boye
Kommentarer
Trackback
